Kanske var det ödet
Möt Magnus
Det visade sig att en av de andra fotbollspapporna i sonens lag jobbade på Fortnox och då tog Magnus upp tråden. Det fanns tjänster att söka, så sökte gjorde han. Och jobbet som Key Account Manager blev hans – men inte på en räkmacka. Först fick han nej. Besviket accepterade han en annan tjänst – men förhalade startdatumet.
Han hade en magkänsla som sa att Fortnox och han var ämnade för varandra. Och han fick rätt. För efter ett litet tag hörde Fortnox av sig och sa att de inte riktigt kunnat släppa Magnus ur tanken. Nu hade de en ingång som skulle passa honom. Och Magnus accepterade.
Känslan av gemenskap bekräftades snart. Här fanns en vilja att skapa något tillsammans, som Magnus inte hade upplevt tidigare. Man hjälps åt och det är prestigelöst; när en lyckas så lyckas alla. Och det är en känsla som har varit en viktig livboj för Magnus under hans första tid på företaget. Även om han hade lång erfarenhet som säljare, så hade han aldrig jobbat inom ekonomi- eller fintechbranschen förut. Det var förstås en av drivkrafterna till att ta klivet innanför dörrarna – genom att göra det lite obekvämt för sig så utvecklas han som människa och yrkesperson. Men det är ju samtidigt jobbigt… Prestationsångest och tvivel.
"Man hjälps åt och det är prestigelöst; när en lyckas så lyckas alla."
Magnus Gunnarsson
Account Manager
En del av något större
Då är det desto viktigare att vara omsluten av en stark gemenskap. Som att alla bjuder med en på sina kundmöten. Delar med sig av sina presentationer. Av hur de gör. Då ersätts tvivlet av en varm känsla av tillhörighet och möjlighet. Ibland lite väl varm, kanske. Som att stå i hissen ihop med sju personer som just har tränat ett svettigt pass nere i Boxen och nu är på väg till duschen. För om företaget har motsvarat Magnus förväntningar vad gäller gemenskap och engagemang, så har det också förvånat på några punkter. Hur mycket folk tränar är en av dem. På morgonen före jobbet, på kvällen efter jobbet, på lunchen. Lite udda. Men han köper det.
Alla har sin stil, alla är accepterade. Och han gillar det. Öppenheten och acceptansen är ju uppenbarligen inte bara till gagn för de enskilda individerna utan för företaget i stort. Den tanke som slog honom när han först hörde talas om bolaget ekar i honom; det var när Växjös innebandyarena namngavs med Fortnox. Och han tänkte “De börjar komma någonstans, det bolaget”. Nu är cirkeln sluten för Magnus. Nu är det han som är med och bidrar till det. Om det nu är ödet eller något annat.
Det är okej att lära sig längs med vägen. Man jobbar lite utanför sina roller och det gör att man lär sig mer. Och när många människor hela tiden lär sig lite mer – ja, då lär ju sig bolaget mycket mer. Snabbt.
Idén om att det var just Fortnox han ville till mognade fram. Först hörde han en kollega prata om bolaget: “Det där, det var en spännande arbetsplats!”
Här är det viktigaste det som finns under huven, så att säga. Det som varje person levererar och bidrar med. Hur man tillsammans tar saker till nästa nivå. Och nästa. Och nästa.